I Love Me Myself And I

Tanten i det röda huset.

Tänk vad mycket val man gör? En gång hörde jag en man på radion som sa att det är inte

egenskaperna som gör oss till dem vi är, det är valen vi gör. Ofta tänker jag på hur man påverkas av andras val?

Som att hade inte tanten i det röda huset på solrosvägen 19 valt att gå ut med hunden just klockan åtta minuter över ett, så skulle hon inte ha korsat den där vägen vid parken just när Per från bageriet stod där, och då skulle kanske inte dem ha träffats. Kanske skulle de då inte ha bestämt sig för att flytta ihop till ett litet hus på landet. Och att just då hade en liten familj med en mamma, en pappa och en två års liten bebis behövt flytta till ett större hus. Och att de valde att flytta in i det röda huset på solrosvägen. Där det lilla barnet hade växt upp och valt att gå på en konsert i parken. Där hon hade träffat trummisen i bandet och valt att flytta till ett hus mitt i skogen med honom. Men att de hade börjat bråka efter bara några veckor och hon just hade satt sig i bilen för att köra hem till det lilla huset, när hon plötsligt råkade höra på ett träd i all ilska. Och åkte akut till sjukhuset där hon träffade Olof. Och de gifte sig sedan och fick ett barn som sedan bestämde sig för att gå till stranden och simma, och Olof bestämde sig för att bara gå in en snabbis och ta en kaffe i det lilla huset vid stranden, och lämnat barnet utan uppsyn i en minut. Sedan var bebisen borta. Och tänk om tanten i det röda huset på solrosvägen bara hade väntat i en minut till innan hon hade gått ut med hunden, då hade inte bebisen drunknat!

Varför?

Varför?

Det är den enda frågan som jag ställer mig, varför?

Varför ska jag vara kär i den enda personen som jag inte får vara kär i?

Varför ska jag drömma om honom varje natt och varje dag?

Varför ska jag vara för feg för mig själv att erkänna att jag inte duger till, att jag borde sluta att drömma och fantisera om att han känner samma sak?

Varför ska jag alltid göra allt så komplicerat för mig själv?

Varför sitter jag alltid där, varför sitter jag bland tusen andra och känner mig så ensam?

Varför?

Varför?

Det är den enda frågan som jag ställer mig, varför?

Varför ska jag vara kär i den enda personen som jag inte får vara kär i?

Varför ska jag drömma om honom varje natt och varje dag?

Varför ska jag vara för feg för mig själv att erkänna att jag inte duger till, att jag borde sluta att drömma och fantisera om att han känner samma sak?

Varför ska jag alltid göra allt så komplicerat för mig själv?

Varför sitter jag alltid där, varför sitter jag bland tusen andra och känner mig så ensam?

Gräl tyder ofta på att man känner varandra bra!

Gräl tyder ofta på att man känner varandra bra!

Det kanske är sant. Jag grälar ju inte precis med någon som jag inte känner. Jag hatar att bråka. Det är liksom inget som jag vill slösa bort min tid med. Jag vill inte sitta och bråka och vara ledsen hela livet precis.

Jag är ledsen...

Jag är ledsen! Skulle jag ha fått göra om så skulle jag aldrig ha gjort som jag gjorde! Ibland känns det som att jag inte orkar vara ledsen. De tar för mycket energi. Bara sitta och tänka på vad man har gjort för fel och brister i livet, tycka synd om sig själv! Bara sitta och tänka på allt dålig och glömma bort det bra! Jag ångrar ofta de jag har gjort, det är svårt att ändra på!

Heej!
Var på tre museer idag och alla var sjukt tråkiga!!
Känns som man har åkt runt hela stockholm så jag är super trött nu. 
Imorgon ska jag nog ta det lite lungt.
Hade dock tänkt dra in till åsö och träffa sally och agnes efter skolan så det blir väl en fika på söder ;).
Tog lite bilder från dagen, men mobilen dog så vi får ta det någon annan gång.
See U//3